.

Igår gick jag in i graviditetsvecka 40, nu är det nära!

Efter att gått hemma sjukskriven pga foglossning i drygt 10 veckor (1/4-del av graviditeten) är jag mer än redo att bebisen ska komma, sen hur vardagen kommer se ut när krabaten väl är här kan en ju inte vara helt förberedd på, det blir som det blir och det kommer bli bra.

Det sista i BB-väskan ska läggas i idag. I övrigt är allt klart. Så jag vilar mest hela dagarna, gör något litet emellanåt, försöker att inte bli alltför folkskygg. För mig som är van att träffa hundratals människor om dagarna normalt är det en utmaning att oftast endast träffa Martin, eller en vän eller två. När det är något större folksamling känns det som en projekt numer, måste jag tänka på vad jag ska ta på mig, smink kanske vore trevlig omväxling... skämt osido, det är kul att få ta på sig något roligare än mjukiskläder, dock tar det dubbelt så lång tid än vad det gjorde när kroppen hade hurtbulle kapacitet. 

Nej, nu får krabaten ta och komma, vi alla längtar så! 

<3mme

Tänk att vi snart har en liten människa i våra liv som kommer få all uppmärksamhet. Tänk vad det lilla livet kommer förändra vår tillvaro. Ofattbart men som vi längtar. Sjukskriven från jobbet pga foglossning som tagit ut sin rätt, då måste en sysselsätta sig med något. Idag tvättade jag alla krabatens textilier, igår tränade jag på att virka - planen är att tillverka en barnvagnsmobil och om lusten faller på och skickligheten är ärvd av min mamma, mormor och farmor så blir det en mobil till spjälsängen också.

Gick in i vecka 31 igår, 3/4 färdigbakad, nedräkning nu!

Blev tipsad i fredagskväll av min kollega att babyland.se har 15% på hela sortimentet* denna helg och att de säljer den barnvagn vi har siktat in oss på.

Vi hade nog tänkt vänta med att köpa barnvagn några månader till men när det går att spara mycket pengar så kände vi att det inte är så dumt att slå slag i saken.

Så nu är både barnvagn och babyskydd beställt, vi sparar över 2000 kr på detta. Pengar som går att lägga på annat till krabaten.

 

Snart har jag barnvagnen som jag suktat efter länge, Joolz Geo Earth || Mono i färgen Turtle Green. Babyskyddet är Maxi Cosi Cabriofix.

(kollage med bilder från babyland.se)

 

I torsdags fick vi se krabaten när vi var på rul, så häftig känsla. Allt vad de kan undersöka såg bra ut, känns skönt. Snart halvvägs!

 

<3mme

55% kvar, idéer tar form hur vi ska göra plats åt en liten krabat, framför allt i vårt lilla sovrum.

Det känns som att jag står och trampar... Bara väntar på att framtiden ska börja. Jag är tacksam över livet och det jag har men jag är en drömmare och behöver ha målsättningar för att fungera men vissa dagar känns det som om målen aldrig kommer uppnås. Jag vägrar trampa på marken, där det bara blir lera och det är fort. Jag får helt enkelt se på trampandet som om jag mosar vindruvor som ska bli ett riktigt gott vin och att göra goda viner tar tid, har jag hört. Wish me luck som vinmakare...
"Don't deny me.
This pain I'm going through...
Please forgive me if I need you like I do.
Please believe me.
Every word I say is true..."
<3mme

Jag sitter och svettas på tåget. Inte för att det är varmt i luften utan för att jag har ansträngt mig fysiskt. Jag har dansat linedance och är positivt överraskad över hur glad jag känner mig i kroppen. Känslan jag har är att jag kan dansa, springa, ja träna i timmar. Den känslan har jag saknat i flera år. Glädjen av att röra på sig. 

Idag har det varit klinikdag. Det har berättats om nutid och framtid för ortopedkliniken, intressant. Fick även lyssna på en föreläsare som pratade om empati, samarbete och andning, mycket nyttigt med påminnelse att i vardagens ekorrhjul hitta ett sätt att slappna av och andas för att orka med och inte bränna ut sig.

 

Jag har lyssnat intensivt hela dagen, sedan dansat med ca 70 av mina nyblivna (sedan 7 veckor) kollegor och nu har jag huvudvärk för att jag har druckit för lite och öronen har ansträngt sig. Skönt att kunna dricka friskt vatten och slappna av på tåget hem. Väl hemma väntar en höstpromenad med Martin. Lyxen att komma hem en timme tidigare är så värdefullt i vardagens ekorrhjul.

 

Kom ihåg att andas och var tacksam för vad du har. Det är du som måste vara förändringen om du vill att saker ska förändras.

<3mme

Uppenbarligen gillar jag att plåga mig själv. Ja, det måste vara det. Jag är hemma och sjuk vilket betyder att det finns massor med tid för vila och jag vilar gärna ögonen på tvn. Att se en riktigt bra film eller serie är en skön känsla. I söndags åkte Martin till Norge för att fiska med vänner, han har semester och det har inte jag så det är roligt att han får göra en resa och uppleva nya miljöer. Jag följde med min vän Tina på bio, Magic Mike XXL närmare bestämt. När vi gick ut från salongen var vi på otroligt bra humör, vilken feel-good-film! Så jag bestämde mig för att se den första filmen om Magic Mike i måndags, sedan såg jag på MR Selfridge en serie jag har upptäckt eftersom alla andra serier är slut eller inte finns nya avsnitt. Channing Tatum blev även min underhållning igår med då jag såg Dear John, varför har jag inte sett den tidigare? Vilken underbart hjärtkrossande bra film, sen är han ju inte helt fel att titta på den mannen, såg även She's the man haha! Idag blev det en annan film med honom där han endast hade en biroll och Jude Law hade huvudrollen, Side effects, den var bra men ingen feel-good, så ikväll tittade jag på en film med Amanda Seyfried (hon är ju den andra huvudrollsinnehavaren i Dear John), Letters to Juliet; Här har vi en riktig amerikansk kärleksfilm men så fin. Sen såg jag även One day, också kärleksfilm som är bra.

Så jag har kollat kärleksfilmer som jag aldrig gör när jag och Martin ser på film. Jag har bölat och skrattat och nu saknar jag honom så himla mycket, min Martin. Därav plågandet. Jag hoppas att den här veckan går fort så jag får krama om honom. Det är nyttigt att sakna emellanåt, fast mer än en vecka är onödigt långt tycker jag. Det har gått 3½ dygn sen han åkte iväg, den fjärde natten utan honom bredvid mig, nej nu får han faktiskt komma hem haha! Jag är så glad för att jag har Benny och Bosse vid min sida, mina älskade lurvtussar som jag kan gosa ansiktet i deras päls, höra deras spinnande kurr och känna mig något mindre ensam.

Nej det är inte synd om mig, jag är bara så ovan med att Martin är borta så länge. Förut har det varit jag som sovit borta... så det kanske är nyttigt, fast typiskt att jag skulle bli sjuk. Imorgon hoppas jag att jag känner mig frisk, så jag kan jobba på fredag, min stackars kollega är själv på 10 avdelningar och det känns inte alls bra även fast jag inte rår för att jag är sjuk.

Jag är ändå tacksam för jag har det så bra som jag har det, en man att älska, katter att älska, jobb där jag trivs och jag får sjuklön, det gäller att se det positiva, det går mycket lättare då.

Håll tummarna för att Martin har täckning imorgon och kan ringa mig, så jag får höra hans röst.

<3mme

Jag minns samtalet när du frågar vart jag är och jag berättar och i folkmassan hittar vi varandra tillslut. Jag är 16 år och du ska, om bara några dagar, fylla 17. Jag minns hur pirrigt det var. Hur glad jag var att du ville komma och stå med mig och mina tjejkompisar. Du står bakom mig och kramar om mig, jag tittar upp på himlen. Den är klarblå och svalorna flyger högt. Pugh Rogefeldt sjunger Små lätta moln och jag tänker att den här stunden ska jag minnas i resten av mitt liv. Jag har några sådana tillfällen och du finns med i övervägande del av dom. Vi stod där på Eyravallen och skulle se Gyllene Tider. Någon månad senare skulle vi vara ett par, jag var så himla kär! Jag kunde stirra på dig i flera timmar och bara njuta av din närhet. Jag är fortfarande så himla kär i dig och jag kan fortfarande stirra på dig i timtal. Tänk att efter knappt 5 år blev vi sambos så nära den plats en kan komma där vi stod och hoppade till Leva livet och livet var bekymmersfritt! Den känslan! Nu bor vi i vår andra lägenhet och drömmer om framtiden, snart 11 år senare.
Livet är inget bekymmer med dig, det är ett äventyr. Vi åker vårt livs berg och dalbana, jag är så otroligt lycklig att det är du som sitter bredvid mig och håller mig i handen. Jag älskar dig så, min underbara Martin <3mme

4:45 ringer klockan men jag snoozar, om jag inte ska duscha, till 5:10. "Morgontoalett", packa ner matlåda och vatten (jag vill inte åka tåg utan att ha med mig vatten, det sitter inprentat i ryggmärgen). På med kläder och cyklar iväg 5:45. Tåget rullar från Örebro södra 6:01, gäller nästa vecka med sen blir det upp ännu tidigare, då går tåget 5:31. Väl på tåget äter jag frukost och lyssnar på musik, blundar ibland men njuter mest av lugnet från vyerna. Ser lite rådjur, rävar, kor och grisar, en och annan människa som joggar. Än så länge går det bra att pendla men jag utvärderar efter sommaren, vill inte ta ut något i förskott haha!
<3mme

Så glad och tacksam för mitt firande förra lördagen. 

Fick många goda skratt och fina presenter, maten och fikat blev uppskattat och jag är värm i hjärtat över hur rik jag är, rik på vänner och familj och kärlek, ni är fantastiska!

Michaela med familj vann tipspromenaden men alla var duktiga på frågorna om mig, min utbildning och nya yrke.

Presenter jag fick var min fina klänning och slantar av far och mor (och möjligheten att få ha min fest hemma i Nordhagen), porslin från Rörstrands Swedish Grace från Dahlbergs, Thurfjells och Irene, halsband från Pearls for girls från Jelmbarks, delikatesser från familjen Fredriksson, slantar från svärfamiljen och Michaela med familj, spabehandlingar av "SMAKT", vinglas från Caroline Gynning av Johan och Louise och mängder av vackra blommor som fortfarande smyckar vardagsrummet! Stort tack! <3mme

Gårdagen var korvstoppning med information var helt slut när jag kom hem, som sig bör haha! Idag har det varit lugnare vilket har varit skönt. På tåget hem beställde jag namnskylt, tofflor och stödstrumpor, hoppas de kommer fort för känns inte så proffsigt med handskriven namnskylt och det är för varmt med jympadojor, åderbråcken kommer må bättre av stödstrumpor och det blir mamma glad för också hihi!

<3mme

Nu ligger jag på min säng, tittar ut på träden som blåser i solen och känner mig glad och tacksam!

För några timmar sedan sa jag hej då till Maria, det var dags för henne att åka hem till Ludvika och fira med familjen. Så glad att just hon och jag har blivit vänner, vi har hjälpt varandra hela vägen fram, en vän för livet!

Hemtenta om organisation och verksamhet och lagar, usch! Pressen över att om jag inte blir godkänd så är det omtenta i augusti och då kan jag hälsa sommarvikariatet adjö för legitimationen får jag inte förns jag slutat i så fall. Det låser sig, jag får tryck över bröstet och mardrömstankar kommer. Ångest i sitt fulla slag. Imorgon tar jag examen, ovetandes om jag får godkänt eller ej. Att utsätta sig för det här borde räknas som extremsport! Önska mig lycka till och be att jag blir godkänd! Andas djupa andetag och försöker få bort paniken... <3mme