.

Jag minns samtalet när du frågar vart jag är och jag berättar och i folkmassan hittar vi varandra tillslut. Jag är 16 år och du ska, om bara några dagar, fylla 17. Jag minns hur pirrigt det var. Hur glad jag var att du ville komma och stå med mig och mina tjejkompisar. Du står bakom mig och kramar om mig, jag tittar upp på himlen. Den är klarblå och svalorna flyger högt. Pugh Rogefeldt sjunger Små lätta moln och jag tänker att den här stunden ska jag minnas i resten av mitt liv. Jag har några sådana tillfällen och du finns med i övervägande del av dom. Vi stod där på Eyravallen och skulle se Gyllene Tider. Någon månad senare skulle vi vara ett par, jag var så himla kär! Jag kunde stirra på dig i flera timmar och bara njuta av din närhet. Jag är fortfarande så himla kär i dig och jag kan fortfarande stirra på dig i timtal. Tänk att efter knappt 5 år blev vi sambos så nära den plats en kan komma där vi stod och hoppade till Leva livet och livet var bekymmersfritt! Den känslan! Nu bor vi i vår andra lägenhet och drömmer om framtiden, snart 11 år senare.
Livet är inget bekymmer med dig, det är ett äventyr. Vi åker vårt livs berg och dalbana, jag är så otroligt lycklig att det är du som sitter bredvid mig och håller mig i handen. Jag älskar dig så, min underbara Martin <3mme