.

Uppenbarligen gillar jag att plåga mig själv. Ja, det måste vara det. Jag är hemma och sjuk vilket betyder att det finns massor med tid för vila och jag vilar gärna ögonen på tvn. Att se en riktigt bra film eller serie är en skön känsla. I söndags åkte Martin till Norge för att fiska med vänner, han har semester och det har inte jag så det är roligt att han får göra en resa och uppleva nya miljöer. Jag följde med min vän Tina på bio, Magic Mike XXL närmare bestämt. När vi gick ut från salongen var vi på otroligt bra humör, vilken feel-good-film! Så jag bestämde mig för att se den första filmen om Magic Mike i måndags, sedan såg jag på MR Selfridge en serie jag har upptäckt eftersom alla andra serier är slut eller inte finns nya avsnitt. Channing Tatum blev även min underhållning igår med då jag såg Dear John, varför har jag inte sett den tidigare? Vilken underbart hjärtkrossande bra film, sen är han ju inte helt fel att titta på den mannen, såg även She's the man haha! Idag blev det en annan film med honom där han endast hade en biroll och Jude Law hade huvudrollen, Side effects, den var bra men ingen feel-good, så ikväll tittade jag på en film med Amanda Seyfried (hon är ju den andra huvudrollsinnehavaren i Dear John), Letters to Juliet; Här har vi en riktig amerikansk kärleksfilm men så fin. Sen såg jag även One day, också kärleksfilm som är bra.

Så jag har kollat kärleksfilmer som jag aldrig gör när jag och Martin ser på film. Jag har bölat och skrattat och nu saknar jag honom så himla mycket, min Martin. Därav plågandet. Jag hoppas att den här veckan går fort så jag får krama om honom. Det är nyttigt att sakna emellanåt, fast mer än en vecka är onödigt långt tycker jag. Det har gått 3½ dygn sen han åkte iväg, den fjärde natten utan honom bredvid mig, nej nu får han faktiskt komma hem haha! Jag är så glad för att jag har Benny och Bosse vid min sida, mina älskade lurvtussar som jag kan gosa ansiktet i deras päls, höra deras spinnande kurr och känna mig något mindre ensam.

Nej det är inte synd om mig, jag är bara så ovan med att Martin är borta så länge. Förut har det varit jag som sovit borta... så det kanske är nyttigt, fast typiskt att jag skulle bli sjuk. Imorgon hoppas jag att jag känner mig frisk, så jag kan jobba på fredag, min stackars kollega är själv på 10 avdelningar och det känns inte alls bra även fast jag inte rår för att jag är sjuk.

Jag är ändå tacksam för jag har det så bra som jag har det, en man att älska, katter att älska, jobb där jag trivs och jag får sjuklön, det gäller att se det positiva, det går mycket lättare då.

Håll tummarna för att Martin har täckning imorgon och kan ringa mig, så jag får höra hans röst.

<3mme