.

"Men då när allt e slut
Vad har jag fått ut?
Men jag vet att det e nånting

Du lever bara en gång och den gången e nu
Finns bara en som vet hur du ska leva och det e du
Du lever bara en gång och den gången e nu
Finns bara en som vet hur du ska leva och det e du"
<3mme

Hade lagt ner över 40 minuter på ett inlägg och så poff är det borta. blogg.se är verkligen skit ibland. Så irriterande!

<3mme

Jag fick som jag ville! Så himla glad! Fjärde gången gillt med första val. Alltså fick jag vfu (praktik) i Kumla, jag ska även på kua i Västerås.
<3mme

Varför då kan en ju undra.. Jo för att jag har pluggat mer den senaste månaden än på hela utbildningen, nej inte riktigt men det känns så just nu. Jag har haft som en princip att inte plugga på helgerna men både förra helgen och den kommande helgen har jag fått släppa den principen, då vet en att det är alldeles för mycket när det blir så.. Idag var sista dagen på termin 5. Vi från FSAstud var inte till T6 som tar examen idag och gratulerade dem och gav dem lyckönskningar och ett måttband. Jag kramade om Åsa och sa att jag är snart ikapp haha. De såg så glada ut, lättade. Jag längtar till 3 juni, då är det min tur att ta examen. Först väntar sista terminen som börjar på måndag. En månad sen är det dags för vfu, idag ska jag söka plats så vet inte än var jag hamnar. Har haft det så bra de andra gångerna och hoppas jag får det så nu med. Dock är jag nervös för att hamna någonstans jag inte vill eftersom jag har fått mina förstahandsval de andra gångerna, alla goda ting är tre, jag hoppas de är fyra, det är ju ändå mitt lyckotal och födelsedag haha! Imorgon ska det pluggas på förmiddagen men på eftermiddagen får jag, vad jag anser vara, min belöning. Jag ska åka till Motala till min bästis och fira hennes son Sigge, han fyllde 1 år i onsdags. Ha en fin helg fylld med precis det du vill<3mme

Det finns vissa saker som aldrig glöms, en doft, en färg, ett mönster, en min... Hjärnan är en intressant manick som ibland gör som den själv vill och inte som hjärtat önskar. Jag gillar bäst när hjärtat får bestämma. Ofta är det ju bra att tänka en gång extra men visst är det härligt att följa sitt hjärta? <3mme

Look in the mirror, what do you see?
Come and meet yourself - Is this the way you want to be?

Let's rock this year 👊 <3mme

<3mme

Det är svårt att endast välja en sak per månad men det är roligt också. Så här spenderaden jag 2014, ett mycket bra år med hela 3 tillskott! Januari: Året startade med att Martin blev morbror för andra gången, Elliot blev hans namn. Februari: Tina fyllde 25 år och det firades med en hejdundrande fest i Åmmebergs Folketshus. Mars: Jag var färgmodell för EGO och fick vara med på en "visning". April: Jag fick baka en doptårta och delta på Sigges dop. Maj: Åkte till Stockholm och gick på musikalen Flashdance med Michaela och Emma. Juni: 10-års jubileum från att ha slutat högstadiet firades på Olearys i Askersund. Juli: Åkte till Köpenhamn med bästa SMAKT, Sofia, Annie, Karolina och Tina. Augusti: Åkte till Gotland med Martin och familjen Carlsson-Berglund. September: Åkte till Oslo och var med på min kusin Kajsas konfirmation. Oktober: Jag blev faster (för femte gången) till efterlängtade Levi. November: Arbetsterapeutsittning med tema Midsommar. December: Firade jul med hela min familj som jag älskar så mycket. Tack för allt mina nära och kära, må tjugohundrafemton bli lika välsignad. Gott nytt älskade ni <3mme

Läkaren läste upp alla symtom och jag nickade till alla. Hon sa något på latin och jag frågade vad det var. "Du är helt enkelt stressad och det måste du sluta med. Finns inget botemedel mot det tyvärr." Jaja, bara sluta stressa då, lätt som en plätt! Goddagyxskaft! <3mme

Som jag älskar dig<3mme

..från Göteborg med ett hjärta fyllt av värme efter en helg hos Karolina med Sofia och Tina. Det behövde jag, komma bort och få ro om varandra. I fredags lagade vi mat och pratade i timmar innan läggdags. I går var vi på stan i Mölndal och shoppade, var på julmarknad på Liseberg och sedan bastade vi, åt pizza och spelade spel. Idag har vi haft en lugn morgon innan Tina och Sofia åkte bil hem och jag tåg (i skrivande stund). Bjuder på en bild från Liseberg och en bild på en sol som tittar fram bakom molnen över Västergötland. Imorgon ska jag till vc och få prata med en läkare, håll tummarna för mig att hon har lösningen på mina magbesvär. <3mme

Att sitta och lyssna på en föreläsare som berättar sin historia och erfarenhet av stress och utmattning gjorde att jag fick försöka hålla tårarna borta i 1,5h. Det hon sa gick rakt in i mitt hjärta och hjärna. Visst har jag fått frågan om mina magsmärtor beror på stress och svaret är ja men det är mer än så, den känslan har jag som sagt blivit van vid efter 8 år av magkatarr. Nu när proverna jag tagit säger att jag är frisk som en nötkärna så blir jag rädd. Vad är det som åstadkommer denna smärta om jag är frisk? Idag fick jag upp ögonen för att det faktiskt kan vara tidiga tecken för utmattning. Jag var och nosade på det 2006, tog en tugga 2010 och nu 2014 kommer mycket av stresskänslorna över mig. På måndag ska jag ringa vc för att få reda på det sista proven jag tagit och visar det inget ska jag be om prov för hur mitt socker och kortisol ligger till, är det höga då är det tvärnit med allt utom skola, alla småuppdrag och "uppställningar", då endast vila. Från idag är det ett uppdrag mindre i min kalender, blivit avtackad från den centrala styrelsen för FSAstud. I januari lämnar jag över ordförandeskapet i den lokala styrelsen och det kommer bli skönt, efter 1,5 år är jag nöjd med vad jag åstadkommit och redo att lämna ansvaret vidare. Nu är det ju så att jag är en tänkare, så det är ju inte bara sånna här uppdrag som ibland kan stressa mig(missförstå mig inte, jag är så glad över att ha haft dessa uppdrag, de har gett mig otroligt mycket!) utan jag tänker på framtiden, kommer jag få något jobb, 3 månaders uppsägningstid på min fasta tjänst, hur påverkar detta eventuellt lån för att köpa hus, jag blir inte yngre... Ja ni hör ju, stresstankar till max men jag längtar så efter att flytta till ett eget hus, bli klar arbetsterapeut med heltidsanställning och ge katterna någon att busa med. Som sagt, jag är tacksam över så mycket, men jag längtar efter att komma i mål! Snart är c-uppsatsen klar, då är jag ännu närmare mina mål. Jag ska försöka att leva i nuet och inte enbart för framtiden, då missar man så mycket. Alla behöver stanna upp och se vad man faktiskt har åstadkommit längs vägen till slutdestinationen, delmålen, och heja på sig själv och säga till sig själv att man klarar allt, tids nog. <3mme

Tänk att en låt kan väcka så mycket känslor och minnen, fantastiskt! Jo jag vet, jag är blödig men jag kan tycka det är så befriande att få gråta av både lycka och sorg. Jag är en sådan som behöver fälla tårar för att må bra. Ibland kan jag känna att det är någonting som ligger och gnager, då kan jag komma på att jag inte gråtit på flera dagar och då får jag åtgärda det genom att lyssna eller se på något som gör mig glad. För även om jag gråter av sorg betyder det att det finns saker att vara tacksam och glad för. Nyss var en sådan stund som jag kände att jag behövde gråta och en låt kom genast upp i huvudet, Because you loved me - Céline Dion. Leta upp den på Spotify, tröck (jaja tryckte) på ▶ (play) och började gråta. Den texten är så underbart vacker! När jag lyssnade på den nu ikväll började jag tänka på mina bröder. Undrar om det finns en alla syskons dag eller liknande? Det borde det göra. För jag är den jag är tack vare er mina kära bröder, Micke har visat mig ordning, lånat mina hårband och spelat aqua. Tyckte jag var så tuff när jag fick skjuts av honom i hans mörkblå(tror jag den var) golf. Jag har insett att jag gjort en del liknande val som honom. Gått samhäll på gymnasiet, haft en golf, jobbat på SJ. Marcus har lärt mig vad som är rätt och fel i språk "gaberob" "skärde", spelat punkmusik och varit min "rockstar". Jag har vissa likheter med honom med, som att vara duktig på att skapa klädhögar, paniksnabbstäda och ta plats. Mathias har låtit mig göra allt som varit lite jobbigt för honom, typ ringa och beställa pizza, vilket är en stor del i att jag vågat prata med vem som helst, han har låtit mig vara med och tagit ner mig på jorden. Gemensamma egenskaper är att tålamodet räcker långt (längre för honom) och när det är slut, ja då är det slut, då kastas pennor, böcker eller annat som finns till hands. Ja, ni bröder har ju lika egenskaper med varandra ni också såklart. Vad jag vill ha sagt? Så tacksam för att ni är ni och ni låter mig vara mig, trots (vad jag tror) att ni skulle vilja vända upp och ner på mig ibland och stoppa in ett äpple och få tyst på mig. Men det jag gillar mest är att ni som jag kan skratta tills vi gråter och att ni är lika blödiga som mig. Och allt ni har lärt mig har varit till nytta och alla egenskaper jag nämnt är långt ifrån från alla såklart men dom är toppen att ha, för annars skulle inte jag vara jag. Er skitunge och systeryster, för all tid<3mme

..ja, det är det rätta ordet. Jag tror alla kan relatera till att ha ont i magen, någon gång hat nog alla haft det. Om inte så blir jag väldigt avundsjuk (men det tror jag inte att jag ska behöva bli). Det började när mormor hastigt gick bort och jag gick sista året på gymnasiet. Smärtan från magen som aldrig släppte.. Eller ja efter studenten, ett halvår efter mormor farit till himlen. Sommar med det bästa jobb jag någonsin har haft (hittills) sen kom hösten, ströjobb och masmärtorna kon tillbaka. Många långa timmar med servering och brist på rutiner. Sedan kom tåget och lyste upp men efter två år höll det på att ta kol på mig. Jag kom över det.. Sedan kom våren 2012, magsåret var ett faktum. Glädjen efter 5 månader lång period att äntligen få bukt med magsmärtorna var ljuvlig! Hösten samma år började ett nytt kapitel utan magsmärtor, studier för att bli arbetsterapeut. Lycka! Stressen var ett faktum och jag "välkomnade dem tillbaka" (eller inte..)! Magsmärtorna alltså. Magkatarr är vidrigt. Till och från i 8 år med en släng av magsår så har jag ny fått nog. Eller nu och nu.. I augusti sökte jag vård igen, efter en sommar på tågen där jag ignorerat smärtorna. Fick ta prover. Fick svar efter en vecka att allt såg bra ut. Däremot fattades ett provsvar men det skulle jag få reda på så snart vc fått svar från labbet. Två månader senare har jag fortfarande inte fått svar så jag ringde, för jag har fortfarande ont i min arma mage. Fick till svar att labbet tappat bort provet. Man tackar! Så nu i veckan ska jag ta om det provet. Alla kan göra misstag me.. Har iaf fått tid för gastroskopi nu också, de håller vårdgarantin med 3 dagars marginal, fantastiskt! Och där är jag nu. Två veckor ifrån gastroskopin. Googlar symptom, sjukdomar och hur det går till. Får ångest, pendlar till hopp. Magsmärtorna bara ökar. Jag längtar tills den dagen jag får svar från provet jag ska ta om och den dagen jag får svar på gastroskopin. Samtidigt ärr jag rädd. För vad kommer de att hitta? Eller vad händer om de inte hittar något? Ska jag behöva knapra omeprazol tills jag dör? Eller är det så illa att jag inbillar mig? Den sista frågan kan jag svara på, nej, jag inbillar mig inte! Jag tänker på mina nära och kära som lever med smärta, en del i magen men många andra har smärta på andra ställen. Stor kram och håll humöret uppe, mirakler sker! Nu ska jag försöka släppa ångesten och glömma det onda. Hur? Dricka te och titta på tv, gosa med katterna och Martin. <3mme

Vi sjunger ikapp, ostämt men ack så vackert. Tre vänner i en soffa. "Du finns i vaje andetag... En evighet, en kort sekund...". Så ska två av vännerna åka hem till sig och den tredje säger att hon vill ha sin familj i all evighet, att de alltid ska finnas. De andra två vännerna säger, nej nej gå inte dit. Vad som menas med det är att gråten är nära. Känslan av att livet inte varar för evigt vill de inte kännas vid. "Ett ögonblick..." Familjen❤ Vännerna❤ <3mme