.

Att sitta och lyssna på en föreläsare som berättar sin historia och erfarenhet av stress och utmattning gjorde att jag fick försöka hålla tårarna borta i 1,5h. Det hon sa gick rakt in i mitt hjärta och hjärna. Visst har jag fått frågan om mina magsmärtor beror på stress och svaret är ja men det är mer än så, den känslan har jag som sagt blivit van vid efter 8 år av magkatarr. Nu när proverna jag tagit säger att jag är frisk som en nötkärna så blir jag rädd. Vad är det som åstadkommer denna smärta om jag är frisk? Idag fick jag upp ögonen för att det faktiskt kan vara tidiga tecken för utmattning. Jag var och nosade på det 2006, tog en tugga 2010 och nu 2014 kommer mycket av stresskänslorna över mig. På måndag ska jag ringa vc för att få reda på det sista proven jag tagit och visar det inget ska jag be om prov för hur mitt socker och kortisol ligger till, är det höga då är det tvärnit med allt utom skola, alla småuppdrag och "uppställningar", då endast vila. Från idag är det ett uppdrag mindre i min kalender, blivit avtackad från den centrala styrelsen för FSAstud. I januari lämnar jag över ordförandeskapet i den lokala styrelsen och det kommer bli skönt, efter 1,5 år är jag nöjd med vad jag åstadkommit och redo att lämna ansvaret vidare. Nu är det ju så att jag är en tänkare, så det är ju inte bara sånna här uppdrag som ibland kan stressa mig(missförstå mig inte, jag är så glad över att ha haft dessa uppdrag, de har gett mig otroligt mycket!) utan jag tänker på framtiden, kommer jag få något jobb, 3 månaders uppsägningstid på min fasta tjänst, hur påverkar detta eventuellt lån för att köpa hus, jag blir inte yngre... Ja ni hör ju, stresstankar till max men jag längtar så efter att flytta till ett eget hus, bli klar arbetsterapeut med heltidsanställning och ge katterna någon att busa med. Som sagt, jag är tacksam över så mycket, men jag längtar efter att komma i mål! Snart är c-uppsatsen klar, då är jag ännu närmare mina mål. Jag ska försöka att leva i nuet och inte enbart för framtiden, då missar man så mycket. Alla behöver stanna upp och se vad man faktiskt har åstadkommit längs vägen till slutdestinationen, delmålen, och heja på sig själv och säga till sig själv att man klarar allt, tids nog. <3mme