.

Semestern är slut. Har haft det så himla skönt! 4 år till nästa betalda sommarsemester.. Jobbar augusti ut. Sen blir det 10% ca 2 dagar/månad. 100% plugg! Känns overkligt men riktigt bra. Snart ska jag se vad jag går för. Hoppas innerligt att det här är rätt för mig! Funkade bra att jobba idag. Fick en kommentar av en kollega från en annan stationeringsort "du kommer sakna det här så mycket tror jag, men jag hoppas för din skull att plugget går bra. Men tror du kommer tillbaka för du passar här." Till henne ville jag säga "du är ju helt rubbad, jag kommer njuta varje minut jag är härifrån!". Men väluppfostrad som man är svarade jag "vissa kollegor kommer jag sakna, men jobbet i sig är jag så trött på. Det här är den bästa vägen för mig att gå". Uppenbarligen känner hon inte mig alls. Hon har inte hängt med de 2 sista åren.. och jag kommer inte sakna henne..
Jag är glad för detta. Glad in i benmärgen!!! Mitt nya kapitel ska bli så spännande och roligt! Tack alla ni som tror på mig och stöttar, ni är de som betyder något. <3mme

Jag ser svalorna flyga högt, högt i skyn. Jag önskar jag kunde släppa allt och flyga som dem, vissa stunder. Jag är ämnad att gå på jorden, så då får jag försöka göra det bästa av det.

"Konsten är inte att flyga eller gå på vatten. Konsten är att vandra på denna jord."

Bara liiiiiite jobbångest och en aningens, men bara en aningens, panik över att jag inte kommer ha semester på 4 år igen... glöm det! VAD HAR JAG GETT MIG IN PÅ? Jag som är så bra på att ha semester!
<3mme

Dagen har gått hyfsat fort. Ligger i sängen på hotellrummet i Eskilstuna. Funderar över hur jag kommer känna nästa tordagskväll, då jag har fått svar vart jag hamnar i höst. Sedan skakar jag av mig de tankarna och tänker på att imorn är det jag som går på semester (för sista gången på 4 somrar? Vad har jag gett mig in på?)!
Som jag har längtat efter denna semester, som jag ska njuta!
<3mme

Jag tackar nej till att komma till blogg.se mobilversion när jag logga in. Väl inloggad är de ändå mobilversionen. Blir tokig! Skräp er blogg.se! Gör något åt att ni är kassa att använda från mobilen innan ni tappar fler trogna användare! Morr! <3mme

Men snart är dagen här då mitt liv börjar ett nytt kapitel. Är så nervös över hur det kommer att bli. Och kommer det bli rätt? Jag är ju sån som tror på att saker händer av en anledning, så de kommer att bli bra. Det är det jag tror och hoppas på. En förändring till det bättre! Den 12 juli är dagen jag kommer vara ett nervvrak. Håll tummarna för att det blir rätt utbildning jag kommer in på.
<3mme

Solen skiner. Jag har införskaffat mig en fungerande mobil! I em ska jag få fina naglar. Jag är på topp!

Dock har jag kommit lite i mitten av en sak, och jag hoppas det ska lösa sig på något bra vis. Det jag har bestämt mig för är att jag respekterar de olika val de inblandade gör och jag försöker hålla mig undan då jag inte är inblandad.
Som sagt, jag hoppas de löser sig!

Nu ska jag äta lunch och plocka i ordning här hemma innan "manikyren ".
<3mme

Ni får tycka att jag är larvig och bångstyrig hur mycket ni vill.
Jag får nämligen vara precis hur jag själv vill vara och tycka och göra precis vad som faller mig in. Och vad ni än säger så kommer jag aldrig vika en tum på sådana saker jag har bestämt mig för, sådan är jag! Sticker det i ögonen så är det ju ert bekymmer.
Vill jag ha ett lila linne, försök inte pracka på mig en blå långärmad tröja!
Ge upp! Låt mig vara!
<3mme

Det svider, det bränner och drar sugande framifrån bak mot ryggen. Att få in luft igenom näsan ner i halsen hjälper föga. Jag känner igen det så väl. Jag har haft det så många gånger förr. Denna känsla, denna smärta. Den kryper sig på när man minst anar. När man är som starkast och drar en ner igen, för stark vill den inte att man är. Den kommer när man som minst vill ha den. Och håller ett hårt grepp, sätter klorna stenhårt i och vill inte lossa.
Det är min stressmage. Den som alltid gör sig påmind när jag inte har full koll. Första gången den kom var i ddecember 2006. Min mormor gick bort och min värld rasade samman. Hon var ju så pigg för sin ålder. Det var så oväntad. Och mamma, älskade lilla mamma blev helt förkrossad.
Jag reagerade som jag alltid gör i lägen när sorgenn kommer. Bryter ihop men kommer igen fort. För det är aldrig jag som mår dåligast. Jag måste se till att alla mår så bra dom kan. Intalar mig själv att allt kommer bli bra. Allt måste bli bra!
Så utvecklade jag mitt kontrollbehov. Jag vill så väl, men ibland så säger kroppen ifrån. Och den skriker högre för varje gång, för minsta lilla. Jag känner min kropp väl. Jag vet vad den säger, men det är inte alltid jag vill lyssna. För det måste ju bli så bra som möjligt och alla mååste ju må bra!
Det är när jag inser att jag inte kan göra någonting, för det handlar inte om mig, som jag får panik. "Va, kan jag inte fixa det? Katastrof!"
Jag vet, det är inte katastrof. Ja, jag vet att jag inte har makt att lösa världens alla problem. Eller för den delen, mina vänners. För när jag vet att en vän mår dåligt, så mår jag så otroligt dåligt. Men jag vet att livet har upp- och nedgångar. Att man lär sig av allt man är med om även fast man inte alltid märker det just då. Man lever livet och lär.
Men jag vill så gärna att allt ska vara gott. Att alla i min närhet ska må bra! Tids nog kommer de som har det svårt att få det bättre. Jag har bara svårt att acceptera det. Jag vill att det ska vara nu, bums, på momangen!
Jag vill ha min vilja igenom. Jag har kämpat för min vilja, att just jag ska ha rätt, i hela mitt liv. Det är en drift jag har som lillasyster. Det jag har accepterat är att det inte alltid blir som man tänkt sig. Att man inte kan få allt man pekar på. Det har min familj lärt mig, det är jag så tacksam för!
Just ikväll kom min stressmage. Egentligen helt i onödan, för det löser sig (sa han som sket i badkaret). Efter några tårar och djupa andetag samt en lång radda med ord för att få ur mig tankar, så mår jag bättre än innnan, fast det fortsätter att svida i mellangärdet. Men med lite sömn så är det ssnart en ny vecka och jag jobbar 1,5 dag bara. Sen är det bara massa roligheter!
Om du orkat läsa dig igenom alla ord, tack och bli inte rädd, jag mår bra när jag får ventilera. Det var trots allt därför jag startade min blogg för 100 år sedan (hösten 2007). God natt mina fina!
<3mme. Psst, ursäkta stavfelen, man skriver fort och med mobil, då kan deet bli lite hopp och ihop här o där.

Jag såg Prometheus med Martin, den var faktiskt väldigt bra gjord och Noomi var grym! Även fast det inte är riktigt min genre.