.

Det är svårt att endast välja en sak per månad men det är roligt också. Så här spenderaden jag 2014, ett mycket bra år med hela 3 tillskott! Januari: Året startade med att Martin blev morbror för andra gången, Elliot blev hans namn. Februari: Tina fyllde 25 år och det firades med en hejdundrande fest i Åmmebergs Folketshus. Mars: Jag var färgmodell för EGO och fick vara med på en "visning". April: Jag fick baka en doptårta och delta på Sigges dop. Maj: Åkte till Stockholm och gick på musikalen Flashdance med Michaela och Emma. Juni: 10-års jubileum från att ha slutat högstadiet firades på Olearys i Askersund. Juli: Åkte till Köpenhamn med bästa SMAKT, Sofia, Annie, Karolina och Tina. Augusti: Åkte till Gotland med Martin och familjen Carlsson-Berglund. September: Åkte till Oslo och var med på min kusin Kajsas konfirmation. Oktober: Jag blev faster (för femte gången) till efterlängtade Levi. November: Arbetsterapeutsittning med tema Midsommar. December: Firade jul med hela min familj som jag älskar så mycket. Tack för allt mina nära och kära, må tjugohundrafemton bli lika välsignad. Gott nytt älskade ni <3mme

Läkaren läste upp alla symtom och jag nickade till alla. Hon sa något på latin och jag frågade vad det var. "Du är helt enkelt stressad och det måste du sluta med. Finns inget botemedel mot det tyvärr." Jaja, bara sluta stressa då, lätt som en plätt! Goddagyxskaft! <3mme

Som jag älskar dig<3mme

..från Göteborg med ett hjärta fyllt av värme efter en helg hos Karolina med Sofia och Tina. Det behövde jag, komma bort och få ro om varandra. I fredags lagade vi mat och pratade i timmar innan läggdags. I går var vi på stan i Mölndal och shoppade, var på julmarknad på Liseberg och sedan bastade vi, åt pizza och spelade spel. Idag har vi haft en lugn morgon innan Tina och Sofia åkte bil hem och jag tåg (i skrivande stund). Bjuder på en bild från Liseberg och en bild på en sol som tittar fram bakom molnen över Västergötland. Imorgon ska jag till vc och få prata med en läkare, håll tummarna för mig att hon har lösningen på mina magbesvär. <3mme

Att sitta och lyssna på en föreläsare som berättar sin historia och erfarenhet av stress och utmattning gjorde att jag fick försöka hålla tårarna borta i 1,5h. Det hon sa gick rakt in i mitt hjärta och hjärna. Visst har jag fått frågan om mina magsmärtor beror på stress och svaret är ja men det är mer än så, den känslan har jag som sagt blivit van vid efter 8 år av magkatarr. Nu när proverna jag tagit säger att jag är frisk som en nötkärna så blir jag rädd. Vad är det som åstadkommer denna smärta om jag är frisk? Idag fick jag upp ögonen för att det faktiskt kan vara tidiga tecken för utmattning. Jag var och nosade på det 2006, tog en tugga 2010 och nu 2014 kommer mycket av stresskänslorna över mig. På måndag ska jag ringa vc för att få reda på det sista proven jag tagit och visar det inget ska jag be om prov för hur mitt socker och kortisol ligger till, är det höga då är det tvärnit med allt utom skola, alla småuppdrag och "uppställningar", då endast vila. Från idag är det ett uppdrag mindre i min kalender, blivit avtackad från den centrala styrelsen för FSAstud. I januari lämnar jag över ordförandeskapet i den lokala styrelsen och det kommer bli skönt, efter 1,5 år är jag nöjd med vad jag åstadkommit och redo att lämna ansvaret vidare. Nu är det ju så att jag är en tänkare, så det är ju inte bara sånna här uppdrag som ibland kan stressa mig(missförstå mig inte, jag är så glad över att ha haft dessa uppdrag, de har gett mig otroligt mycket!) utan jag tänker på framtiden, kommer jag få något jobb, 3 månaders uppsägningstid på min fasta tjänst, hur påverkar detta eventuellt lån för att köpa hus, jag blir inte yngre... Ja ni hör ju, stresstankar till max men jag längtar så efter att flytta till ett eget hus, bli klar arbetsterapeut med heltidsanställning och ge katterna någon att busa med. Som sagt, jag är tacksam över så mycket, men jag längtar efter att komma i mål! Snart är c-uppsatsen klar, då är jag ännu närmare mina mål. Jag ska försöka att leva i nuet och inte enbart för framtiden, då missar man så mycket. Alla behöver stanna upp och se vad man faktiskt har åstadkommit längs vägen till slutdestinationen, delmålen, och heja på sig själv och säga till sig själv att man klarar allt, tids nog. <3mme