.

Här ligger jag trälig och sjuker i soffan. Tittar på tisdagens Allsång på Skansen, då Lasse Berghagen kommer upp på scen, en av mormors favoriter. Så drar han igång En kväll i juni, som får mig att tänka på morfar. Så här ligger jag och storbölar. Alla minnen jag har av min mormor och morfar håller jag stenhårt i. Nej jag mår inte dåligt av att tänka på alla minnen, jag minns så gärna, för jag är livrädd för att glömma. I fredags var jag vid deras grav i Visby, jag föll ner på knä med vasen med rosor i handen. Jag hade ansiktet riktat mot deras hus som bara ligger ett stenkast ifrån kyrkogården. Jag satt där, solen strålade, svetten rann ikapp med tårarna. Tänk så mycket man kan minnas. Sånt man trodde man hade glömt som gjorde sig påmint Jag har skrivit om min mormor och morfar så många gånger. Kärleken till dem är så stor liksom saknaden. Tacksamheten jag känner för att fått de år jag fick är enorm. Älskade Eva och Sture, mommo och moffa, ni fattas mig <3mme