.

Sitter och rensar min jobbmail. Hade tydligen snart en full inbox. Raderar tusentals mail från flera år tillbaka. Där kommer dom upp, som små ärr som kliar. Har det verkligen läkt? Alla rapporter jag har skickat. På människor som behandlat mig som om jag vore mindre värd än någon annan. Som om jag inte vore värd någonting alls.
Sedan ser jag svaren jag fått från mina chefer om att det är bra att jag skriver och rapporterna är välskrivna. I vissa finns det uppmuntrande ord men det räckte inte för mig då, dessa ord var nästan som ett hån, då.
Jag har lärt mig otroligt mycket om människor de åren jag har jobbat på tågen. Jag har också lärt mig otroligt mycket om mig själv. Jag vet vad som är befogat att ta till sig och vad som jag inte ens ska lyssna till. Jag vet men det är inte alltid så enkelt när man står där.
Igår jobbade jag. Mina kollegor är guld värda. Men ändå finns det en resenär som satt sig, som jag inte kunde göra nöjd. En gång älskade jag detta jobb. Det var flera år sedan.
Sista sommaren på tågen (jag ber till Gud att jag ska få jobb nästa år efter mina studier till det jag utbildat mig till, arbetsterapeut, så det verkligen är sista sommaren) kommer bli nostalgisk men när den är över, vilket lugn i själen jag kommer att få.
Jag har aldrig ångrat att jag började, som sagt jag har lärt mig otroligt mycket av detta jobb, det ska bli så skönt att få avsluta detta kapitel i mitt livs bok. Jag har redan börjat skriva på ett nytt. Nästa vecka har jag "praktik", ser verkligen fram emot det! Jag fick mitt förstahandsval, blev så glad! Det ska bli riktigt intressant och spännande detta!!

Trevlig vecka, själv ska jag plugga, tenta på fredag.. av mailen blev jag motiverad att ta mig framåt. Full fart!
<3mme

"Hoppas du inte låter våra ”besvärliga kunder” sätta ner ditt glada och trevliga sätt/humör ."