.

Vad jag håller dem kär! Cyklade till Karlslundspåret i morse för att heja på när två utav mina brorsbarn sprang tävling. Galet taggade med morgonfrippor var de beredda! När faster (jag) hälsade på dem sken dom upp, gullungar! På målrakan ser jag Ville (7år) kämpa, han ser lite trött ut. Men när han hör sin mamma vråla "du är snart framme, heja, kom igen nu sista biten, heja Ville!!!" så ler han och ökar tempot. Faster får inte fram ett ljud, hon är rörd. Men när han är 1m ifrån henne vrålar hon med "Ville du är så duktig, heja Ville, hejahejaheja!!!!!!" Hon känner en kram, och då vet hon att det syns att hon är rörd och stolt! Efter några minuter kommer nästa kämpe! Jag vrålar allt jag kan "Svanteeeeee, du är snart framme. Springspringspring! Heja Svante du är bäst!" Brännande tår är åter ett faktum. Vi kramar om dom i mål. Vilka kämpar! Sånt ska uppmuntras! Idag var jag så glad för att jag tog mig dit och såg mina gosungar! Jag är så stolt över dem! Svante 4år och kämpar igenom ett 1,2km långt lopp. Bra jobbat minst sagt! Det här kommer jag leva på hela veckan. <3mme