Du är så stor, min store, storebror!
Nostalgitrippar är härliga, men usch, jag får ont i hjärtat.. Jag är ju en sån person som gillar att minnas, men då kommer saknaden krypande. Fast jag är ju nöjd som de ser ut nu. Men i min perfekta värld skulle jag ha mer tid till alla jag älskar. Men jag försöker så gott jag kan, mer än så kan jag inte göra just nu.
Jag är glad att jag mår bättre nu, senhösten var plågsam. Men jag blickar framåt och känner att det här kommer bli ett bra år. Ett år där jag bestämmer helt och hållet över mig själv. Ett år där jag tänker göra endast det jag mår bra av! Och så behöver jag försöka tänka mindre, men det är nog för mycket begärt av mig, haha!
Åter till nostalgitrippen..
Letade efter mina betyg mm och hittade inbjudan, häfte och lite sånt från min bror Mathias bröllop (2008-12-06). I häftet som låg på bordet där middagen var så står det bordsplacering. Vid varje namn så står det ett rim om personen.
"79. Mathilda Johansson: Kattälskande syster till brudgummen jobbar på tåg, tillsammans med henne är brudgummen aldrig låg."
Denna mening gjorde att jag började gråta. Varför? Det undrade jag också. Så insåg jag hur mycket jag saknar min bror. Min älskade yngsta storebror. Han som alltid varit vid min sida, i vått och torrt. Han som jag alltid kunnat hållt i när det blåst storm. Han som alltid fick mig att börja skratta, hur ledsen jag än var, oavsett orsak. Han som jag kunde bli så arg på och i nästa stund busa tills vi båda kiknade av skratt. Det är han som har sett alla mina sidor under min uppväxt, han är ju närmst i ålder. Och jag älskar honom så mycket. Och jag tycker det är så jobbigt att vi inte kan ses mer än vad vi gör.
Men det jag gläds åt är att när vi ses, då blir allt som vanligt igen. Jag blir precis sådär lugn i själen, som jag bara kan vara när jag är hos min familj. Jag blir så barnsligt busig och så blir jag så tillfreds.
Sen så saknar jag min katt Siri, när det står kattälskande, för oj vad jag var inne på katter när jag var liten. Alla andra älskade hästar. Men jag, miss tvärtemot, de va bara katter. Siri är lite som jag. Håller sig ifrån dom hon inte tycker om. Gosar med dom hon håller av. Och hugger i dom hon älskar! Haha, de är min katt de. Henne är det klös i, och hon är alldeles alldeles galen och go.
"Kom, stanna hemma här med mamma, vi kan prata med varandra.
Dricka te och äta kaka, kom vi minns, minns tillbaka.
Har du samma drömmar nu om att du ska bli kung-fu-mästare och president?
Bror säg mig vad som hänt min bror, käre storebror.
___
Du vet att den som lever flott och gott han lämnar inga spår.
Han flyger högt bland alla moln och glömmer alla år.
Men den som lämnar djupa spår i gyttjan varje dag,
har härdat sina dar som år känt minsta andetag.
Han lever inte för en framtid, utan för idag."
Laleh-Storebror
Mina älskade bröder och min goa katt
<3mme
Jag är glad att jag mår bättre nu, senhösten var plågsam. Men jag blickar framåt och känner att det här kommer bli ett bra år. Ett år där jag bestämmer helt och hållet över mig själv. Ett år där jag tänker göra endast det jag mår bra av! Och så behöver jag försöka tänka mindre, men det är nog för mycket begärt av mig, haha!
Åter till nostalgitrippen..
Letade efter mina betyg mm och hittade inbjudan, häfte och lite sånt från min bror Mathias bröllop (2008-12-06). I häftet som låg på bordet där middagen var så står det bordsplacering. Vid varje namn så står det ett rim om personen.
"79. Mathilda Johansson: Kattälskande syster till brudgummen jobbar på tåg, tillsammans med henne är brudgummen aldrig låg."
Denna mening gjorde att jag började gråta. Varför? Det undrade jag också. Så insåg jag hur mycket jag saknar min bror. Min älskade yngsta storebror. Han som alltid varit vid min sida, i vått och torrt. Han som jag alltid kunnat hållt i när det blåst storm. Han som alltid fick mig att börja skratta, hur ledsen jag än var, oavsett orsak. Han som jag kunde bli så arg på och i nästa stund busa tills vi båda kiknade av skratt. Det är han som har sett alla mina sidor under min uppväxt, han är ju närmst i ålder. Och jag älskar honom så mycket. Och jag tycker det är så jobbigt att vi inte kan ses mer än vad vi gör.
Men det jag gläds åt är att när vi ses, då blir allt som vanligt igen. Jag blir precis sådär lugn i själen, som jag bara kan vara när jag är hos min familj. Jag blir så barnsligt busig och så blir jag så tillfreds.
Sen så saknar jag min katt Siri, när det står kattälskande, för oj vad jag var inne på katter när jag var liten. Alla andra älskade hästar. Men jag, miss tvärtemot, de va bara katter. Siri är lite som jag. Håller sig ifrån dom hon inte tycker om. Gosar med dom hon håller av. Och hugger i dom hon älskar! Haha, de är min katt de. Henne är det klös i, och hon är alldeles alldeles galen och go.
"Kom, stanna hemma här med mamma, vi kan prata med varandra.
Dricka te och äta kaka, kom vi minns, minns tillbaka.
Har du samma drömmar nu om att du ska bli kung-fu-mästare och president?
Bror säg mig vad som hänt min bror, käre storebror.
___
Du vet att den som lever flott och gott han lämnar inga spår.
Han flyger högt bland alla moln och glömmer alla år.
Men den som lämnar djupa spår i gyttjan varje dag,
har härdat sina dar som år känt minsta andetag.
Han lever inte för en framtid, utan för idag."
Laleh-Storebror
Mina älskade bröder och min goa katt
<3mme
Kommentarer
Postat av: M
Fint skrivet <3
Postat av: Tina
Du är en bra skrivare, duktig skrivare.. jag tror dina bröder skulle gråta en skvätt av att läsa det här. Fint!
Trackback