.

Trött men rastlös och sprallig. Borde sova, som alltid somnar jag försent på hotell.. Kanske ska göra de där hemmaövningarna som står i en av skvallerblaskorna man hittat på tåget. Men de är lite trångt i detta hyttliknande rum.. Funderar över allt och ingenting. Blir smått irriterad på mig själv. Varför? Ja varför egentligen? Ingen stor sak om man tänker efter. Jag tar åt mig, de som är felet. Inte av någonting dumt. Utan jag förvrider de som står printat. Ändrar om, och de får mig att sakna. All denna saknad. Blir jag aldrig nöjd? För tillfället blir jag nöjd. Men jag har en dröm om att ha alla mina nära och kära vid mig hela tiden, och så funkar det inte. Bara jobbigt att inse det. Längtar till Gotland, till Eugeniagatan 18. Men gatan är inte som den en gång var. De finns inte kvar där. De finns bara i minnena. Alla dessa minnen, som får en att sakna. Så är det bara, jag är lyckligt lottad här i livet, med underbara barndomsminnen. Eva och Sture, ni fattas mig! De goår öjvar snaart <3mme