.

Söndagsångesten är minst sagt påtaglig. Idag känns det som man står och skriker men ingen hör. Man försöker skrika ännu högre, men fortfarande ingen som är där. Som en mardröm man bara vill vakna ur.
   Nu ska ni inte tro att det inte finns någon som lyssnar, för det har jag flera älskade själar som gör och jag är så tacksam för att jag har dem. Nej, det är inte därför jag känner så, att ingen hör, utan för att jag känner att jag kan så mycket mer. Att jag inte får göra någonting som tillfredsställer mig.

Nu har jag äntligen bestämt mig för att titta runt lite i alla fall. Jag ska bara försöka fixa med jobbet så jag får som jag vill. Så att jag kan utveckla mig själv och samtidigt inte bli ruinerad.
   För det är inte förns jag har gått den kursen, som jag kan göra någonting utav de jag vill allra helst.
   Ska försöka prata med dem imorn och höra om det finns möjlighet till min plan. Håll tummarna, även om ni inte vet än vad det är. Tro mig, det är det här jag behöver för att känna att jag ska komma någonstans med mina mål.

All kärlek till alla runt om mig, tack för att ni alltid finns<3

<3mme