.

Det har hänt för mycket hemskheter nu...räcker det inte nu?! Snälla, bara sluta!

Sitter här med tårarna fallandes ner för kinderna och tänker på hur underbara människor jag har i min närhet. Jag vill aldrig mista någon av er! Och så har man så lite tid...bara jobb och måsten, som egentligen inte räknas i slutändan...
Så många saker har hänt sista tiden, många som har klarat sig oskadda, och det är det som gör mig rädd. För att snart kommer det...en smäll på käften! Och det är det som är så tungt. För allt kan inte sluta lyckligt? Jag vill inte! Jag vill att allt ska vara bra. Att inget hemskt ska hända någon i min närhet. 
  
Jag gråter fortfarande över att min morfar inte finns kvar på jorden, trots att det blir 8år sen i november, då han fick komma till himlen. 8ÅR! Helt sjukt, känns som det var igår jag satt där på trappen med honom. Pratade, skrattade. Klättrade upp på taket och gjorde mormor nervös. Snickrade och målade. Kommer aldrig glömma den vackra trädgården han hade, det finaste jag sett. Så många minnen som man älskar att minnas, men som ändå gör ont för att han inte finns kvar.
  
Det är 3 år sen, i december mormor fick somna in, och upp till himlen hon for. 3 år sen! Det känns verkligen som för 1 månad sen. Uch vad jag mådde dåligt då. Älskade mormor... Du som var så omtänksam. Lagade så god mat, pysslade om och fixade. Gjorde världens godaste pannkakor och den absolut bästa nyponsoppan!
  
Älskade farmor som dog nu i vintras...har fortfarande inte förstått att du inte finns kvar här. Du som diktade de finaste verserna. Du som älskade att va i skogen och plocka bär och svamp. Du som lärde mig att virka. Du saknas.

Och dessa tre som jag älskade och älskar så högt, finns inte kvar hos mig. De går ändå att smälta det, men det tar tid. Och jag får gråta hur mycket jag vill, så länge jag minns dem med glädje! Och de gör jag verkligen! För jag måste minnas! Jag vill aldrig glömma hur deras röster var. Jag vill aldrig glömma deras leende. Jag vill aldrig glömma deras ansikten och inte deras humor<3

Men tänk då, de var "gamla". Så ledsen som jag har varit för deras bortgång...hur skulle de då gå om någon annan försvann som var alldeles för ung?

Jag är rädd! Jag vet att man inte ska tänka så här, men jag är rädd! Det har hänt för mycket olyckor kopplat till mig och mina nära nu...Jag vill inte. Hör de!!!

Den lugnar när allt känns skrämmande


Jag är så glad för att jag har så underbara människor i min närhet. Jag är så glad att jag ska få träffa alla i helgen<3
Jag älskar ER<3
<3mme