.

..får mig att tänka och vilja skriva lite.

Ganska ofta när jag jobbar säger människor lustiga, kloka, dumma och snälla saker till mig...varje gång någon påverkar mig tänker jag "Det här ska jag skriva om i min blogg". Sen när jag väl sitter här och skriver, så har jag glömt det.
   Det tyder kanske på att mitt jobb rinner av mig när jag tar av mig uniformen, vilket är bra! För man vill inte ha med det hem, men ibland blir jag irriterad på mig själv när jag inte kommer ihåg...för om jag skulle kunna komma ihåg alla citat som jag vill skriva, skulle detta vara en högst intressant och uppskattad blogg..nu är det "bara" en blogg "för mig själv".

Jag läste nyss "statusen" på fb på en kollega...Hon skrev att det är tur att hon inte har en blogg och skriva av sig i...Då blev jag förvirrad. Men efter en stund kom jag på, hur jag tror hon menar med det. Att det är tur att hon inte kan skriva av sig där andra människor kan läsa det, för att hon är så arg att de saker hon skulle kunna skriva av sig i sin blogg om, skulle vara knepig för andra människor att förstå och hon skulle ha stor risk för att bli misstolkad.
   Jag ser inte på min blogg på det viset. För jag kan skriva mina innersta tankar utan att någon förstår. Och om det är någon som skulle förstå, vad gör det? Det är ju den personen jag är, inget att hymla med.

Man ska sluta försöka vara en annan människa än den man är, för det funkar inte. Det syns alltid igenom till slut!

Vad försöker jag då säga? Bra fråga. Detta säger en person en sak, en annan person en annan sak...det är det som är charmen med oss människor, vi är alla olika.

Så:
jag vill komma ihåg fler meningar helt okända människor säger till mig för att skriva intressanta inlägg,
jag vill vara mig själv och
jag älskar att alla är olika!

<3mme