.

Ibland kan jag känna att jag bara vill vara, i en liten drömvärld, högt uppe bland de rosa molnen, lycklig och glad där tiden står still.
Det är inte det att jag inte är glad och lycklig, för det är jag. Men det är hela tiden den här jobbiga känslan av att tiden inte räcker till. Man ska jobba, hur många timmar som helst! Sen ska man träffa familjen, vännerna och kärleken. Man ska även ha tid för att tvätta, städa, diska och fixa med bilen. Samt ha tid för sig själv. Och jag blir förundrad varje gång jag inser detta, att tiden inte räcker till, hur är det då för småbarnsföräldrar? Tanken skrämmer mig! Och det får mig att inse att än på minst 5år blir det inga småbarn här inte! Och då är det ju tur att jag inte är så gammal än, eller hur...

Men jag skulle vilja ha mer tid till att bara umgås med mina nära och kära. För det är dom som betyder något!
Man måste ju jobba, och då är det tur att mitt jobb är bra. Men va skönt det skulle va om alla kunde ha semester samtidigt, att alla samlades hemma hos mig en hel vecka och bara umgicks!

Men tillbaka till verkligenheten nu. Jag ska försöka bli bättre på att hitta tid till allt. Och jag har en känsla av och även en förhoppning om att jag kommer få mer tid när jag flyttar till Örebro, och får bo med Martin. För mina vänner är mer i den staden än hemma, och familjen kan jag träffa över en dag. Så det skulle va mycket enklare, tror jag iaf.

Men det är väl som dom säger, att "gräset är grönare på andra sidan". Och jag hoppas att det stämmer och att ordet "aldrig" inte pressas in i det ordspråket...

Nu har jag och Martin tagit oss i våra kragar och skickat in annons i tidningen som kommer vara på sön, mån och tis, även på lokus.se från idag till 6:e jan. så nu hoppas jag det ringer för fullt i min telefon! Håll tummarna för oss och våran lägenhetsjakt, så att jag kan få känna att min tid räcker till.

Tack för att ni finns, vännerna, familjen och min kärlek!
<3mme