Familj och andra tankar

Idag har jag träffat min underbara "tjärnfamilj"...Mamma och pappa(efter som man bor hemma så kanske det inte är konstigt) Mathias kom förbi, skjutsade Marcus till tåget(han och hans band kom hem från europaturné ikväll, annars är det inte ofta man ser honom..) Michael träffa jag pga att Marcus hade handlat lite gott att dricka till honom som jag fick lämna av innan jag åkte tillbaka till Askersund igen.
   Det är inte ofta jag träffar alla i min familj på en och samma dag...när jag insåg att jag hade gjort det blev jag väldigt glad, satt och log för mig själv i bilen på vägen hemmåt...

Har även träffat Martin, min älskling..sov hos honom från igår...lite ledsen för att jag inte träffar honom mer än vad jag gör, men när han jobbar på vardagar och jag ofta jobbar helg, så blir det så dumt...men vi fixar det!

Är så oerhört tacksam för min familj och deras "familjer"...är så glad att få vara en del av det...finns inga bättre!
   Visst kan man ryka ihop, men det är ju för att man bryr sig om varandra...man måste ju få säga sin mening och när meningar skiljer sig åt så kan man gapa lite, men det är nyttigt att rensa luften ibland...det tror iaf jag!

Nu till en sak som jag har tänkt på och som jag inte riktigt kan sätta ord på...framtiden
   När jag tänker på vad jag ska göra med mitt liv får jag nästan lite panik, det finns så mycket man kan tänka sig ta sig för och så mycket man vill uppleva...men hur ska man nå det? och är det så jag ska leva? tänk om jag missar något? osv. Detta ger mig en klump i halsen som inte går att svälja, den bränner och skapar huvudvärk...detta ger även en slags tomhetskänsla i magen, som ett stort svart hål man inte riktigt vet hur man ska fylla...
   Jag kan också fastna i det förflutna...allt gott som har hänt mig, alla roliga minnen och det svåra som gjorde en stark-starkast i världen! man var oförstörbar..inget kunde ta ner en på jorden, man var helt enkelt oövervinnerlig...detta ger också en tryckt känsla..hur bra man hade det, hur bra det var att det inte fanns problem och om det gjorde det gick det att skrika ut sina känslor...
   Jag vill leva i nuet, jag försöker så gott jag kan...men det är så svårt när man har så mycket tid till att fundera och filosofera...när man är ensam den största delen av dagen...
   Jag känner att jag vill ha ett jobb jag trivs med, en vardag som fungerar och slippa känslan av ovissheten och leva i nuet...
   Visst ska man minnas, men jag vill inte känna att jag vill tillbaka till det som varit, för det var då...sedan vill jag inte försöka planera min framtid till max heller...

Hörde en bra sak för några dagar sen, det var så sant!!

"Om du har ena foten i det förflutna och den andra foten i framtiden, pissar du då på nutiden?"

Jag vill inte "pissa" på idag..så jag ska försöka leva livet dag för dag, istället för år...

<3 mme

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0