.

..ja, det är det rätta ordet. Jag tror alla kan relatera till att ha ont i magen, någon gång hat nog alla haft det. Om inte så blir jag väldigt avundsjuk (men det tror jag inte att jag ska behöva bli). Det började när mormor hastigt gick bort och jag gick sista året på gymnasiet. Smärtan från magen som aldrig släppte.. Eller ja efter studenten, ett halvår efter mormor farit till himlen. Sommar med det bästa jobb jag någonsin har haft (hittills) sen kom hösten, ströjobb och masmärtorna kon tillbaka. Många långa timmar med servering och brist på rutiner. Sedan kom tåget och lyste upp men efter två år höll det på att ta kol på mig. Jag kom över det.. Sedan kom våren 2012, magsåret var ett faktum. Glädjen efter 5 månader lång period att äntligen få bukt med magsmärtorna var ljuvlig! Hösten samma år började ett nytt kapitel utan magsmärtor, studier för att bli arbetsterapeut. Lycka! Stressen var ett faktum och jag "välkomnade dem tillbaka" (eller inte..)! Magsmärtorna alltså. Magkatarr är vidrigt. Till och från i 8 år med en släng av magsår så har jag ny fått nog. Eller nu och nu.. I augusti sökte jag vård igen, efter en sommar på tågen där jag ignorerat smärtorna. Fick ta prover. Fick svar efter en vecka att allt såg bra ut. Däremot fattades ett provsvar men det skulle jag få reda på så snart vc fått svar från labbet. Två månader senare har jag fortfarande inte fått svar så jag ringde, för jag har fortfarande ont i min arma mage. Fick till svar att labbet tappat bort provet. Man tackar! Så nu i veckan ska jag ta om det provet. Alla kan göra misstag me.. Har iaf fått tid för gastroskopi nu också, de håller vårdgarantin med 3 dagars marginal, fantastiskt! Och där är jag nu. Två veckor ifrån gastroskopin. Googlar symptom, sjukdomar och hur det går till. Får ångest, pendlar till hopp. Magsmärtorna bara ökar. Jag längtar tills den dagen jag får svar från provet jag ska ta om och den dagen jag får svar på gastroskopin. Samtidigt ärr jag rädd. För vad kommer de att hitta? Eller vad händer om de inte hittar något? Ska jag behöva knapra omeprazol tills jag dör? Eller är det så illa att jag inbillar mig? Den sista frågan kan jag svara på, nej, jag inbillar mig inte! Jag tänker på mina nära och kära som lever med smärta, en del i magen men många andra har smärta på andra ställen. Stor kram och håll humöret uppe, mirakler sker! Nu ska jag försöka släppa ångesten och glömma det onda. Hur? Dricka te och titta på tv, gosa med katterna och Martin. <3mme

Vi sjunger ikapp, ostämt men ack så vackert. Tre vänner i en soffa. "Du finns i vaje andetag... En evighet, en kort sekund...". Så ska två av vännerna åka hem till sig och den tredje säger att hon vill ha sin familj i all evighet, att de alltid ska finnas. De andra två vännerna säger, nej nej gå inte dit. Vad som menas med det är att gråten är nära. Känslan av att livet inte varar för evigt vill de inte kännas vid. "Ett ögonblick..." Familjen❤ Vännerna❤ <3mme

Idag skrapade jag ihop 1189 poäng, igår var det 629, klar förbättring, det gillas. Jag förbättrade även tiden med ca 30 sekunder på min 6km-pwrunda, heja vad bra! <3mme